Isabelle Buonassisi

No Stress

Att jag skulle tillbaka till mitt nyfunna paradis visste jag! Att det skulle bli så snart var dock inte lika självklart. Men för en dryg vecka sedan låg jag på den gyllene stranden i Santa Maria, Sal. Det turkosa vattnet slog i form av vågor mot strandkanten, musik spelades lågt i bakgrunden och huden stektes likt ägg på högsta värmen. Sakta men säkert började känslan av stress att sina och jag älskar lugnet som fyller mig. 

Stress är ett ord som får magen att slå dubbelknutar. Visst finns det fåtalet situationer där det hjälper mig att ta tag i någon uppgift eller ger lite extra skärpa likt inför tentaplugg. Men överlag är det någonting som vi omringas av i alldeles för hög dos hemma och som utan tvekan kommer få oss att trilla av pinnen betydligt tidigare än nödvändigt. 
Det skrämmande är när stressen sakta och stegvis ökar, att vi tror oss bli mer och mer toleranta. Tillslut sätter det sätter sig på sömnen, orken, viljan och lusten att göra det jag annars älskar och i skrivandets stund känner jag stark tvivel över vår västerländska livsstil och majoritetens syn på lycka.
När träningen inte längre är veckans höjdpunkt utan ytterligare en sak man "måste hinna med" vill jag bara fly… and so I did.

Vi är fantastiska på att planera, det kan ingen ta ifrån oss! Att ta sig till och från skolan tar i regel 3h, efter några härliga timmars föreläsning och restid hem kan man enkelt planera in kvällsjobb innan man efter avslutat pass kan springa till gymmet för att hinna pumpa musklerna lite innan det stänger. På hemmaplan väntar sängen på att man ska totaldecka i den, förutsatt att inte mer skolarbete väntar på köksbordet.
Jag tror inte jag är ensam om att pussla ihop och pressa in flera dagars aktiviteter på en och samma. När vi sen äntligen stänger ytterdörren om oss känner vi också en enorm känsla av stolthet!
"Herre Gud vad mycket bra jag hunnit med idag" "jag har ju inte slösat bort en minut"
egentligen borde vi kanske istället skämmas!

Här på Kap Verde vet man knappt vad depression eller sjukskrivning är, dem som vet är dem som har sällskap i eller har besökt europeiska länder. Det är värt att tänka på vad som egentligen är lycka. Är det verkligen värt all stress, press och vansinnig planering för att kunna bo fint och köra en bil med ac. Eller hade vi varit lyckligare av mer tid tillsammans med nära och kära, no-stress motto, aktiva jobb samt övrig träning när det sprätter i kroppen och för att det är roligt? Uppoffringen blir mindre pengar, lägre stamdard och färre ägodelar. 
Kalla mig gärna för drömmare, jag älskar att få försvinna in i drömmarnas värld, fantisera i form av ”om, när, hur, varför”. Drömmarnas tid är essentiell, utan den förlorar livet sin lyster.

För mig personligen är svaret självklart och jag tror vi alla hade varit lyckligare, presterat bättre både på personliga samt träningsmässiga plan om vi alla sög in deras sätt att se på livet samt deras sätt att använda ordet stress, det vill säga endast efter ordet no.

I samma takt som stressen här i kroppen avtar börjar det pirra i musklerna och det enda som saknas i paradiset är dem röda och svarta mattorna på Borgens gata 6C, Alingsås. Att få ta ut mig så till den grad att jag inte orkar resa mig ur den härliga pölen av svett inunder! Att få njuta tillsammans med dem bästa pojkarna i världen och tillsammans peppa varandra till att mjölka musklerna på sista droppen mjölksyra. 
Jag längtar efter att få cykla dit i god tid innan träningen börjar. Att stanna kvar när passet är slut och hjälpa nybörjarna finna samma lycka i träningen som mina vänner gjort för mig.
Att bara njuta av träningen till tusen, inte kolla klockan en enda gång och rakt igen få känna glädje och no-stress!
Precis så som träningen förtjänar att behandlas. 


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.