Den 16 december 2020 lanserade vi en ny design och ett helt nytt upplägg på våra sajter.
Det innebär att alla funktioner från Skid, Tri, Cykl och Svettig nu ryms här på Jogg. Läs mer här!
Pias blogg

Wings for Life Worldrun 2016 - race report

Förra året visste jag knappt vad jag gav mig in på. I år visste jag. Loppet där mållinjen jagar dig i form av en mållinjebil, och den som kommer längst vinner. Segraren i världen sprang mer än 8 mil. Det gjorde inte jag.

Wings for life är ett lopp där startavgiften går oavkortat till forskning för ryggmärgsskadade och där benburna och rullstolsburna tävlar sida vid sida. Loppet går av stapeln i 34 länder samtidigt och i Sverige startar man på Stortorget i Kalmar och springer över bron till Öland och därefter så långt man hinner. Ner längs den västra sidan, och om man skulle hinna ner till Långe Jan, upp längs den östra. Än har ingen sprungit på östra sidan, vad jag vet.

Efter sedvanligt intygande att man springer på egen risk fick vi ut varsin nummerlapp. På min står ett välbekant namn, som sedan strukits över; Calle Halfvarsson. Om någon av en händelse inte känner igen namnet är det en av våra bästa åkare i längdskidlandslaget. Vad gör hans namn på min nummerlapp?

 Tre musketörer innan start (jag till höger)Tre musketörer innan start (jag till höger)

Till startboxarna beger man sig en halvtimme innan start. Det är vackert precis bredvid Domkyrkan, men varmt i den strålande solen och drygt att vänta utan vatten. Innan start äskas totaltystnad i startfältet och vi påminns om varför vi springer. För dem som inte kan. Och så går starten. Det är hett som i en gryta att springa på gatorna genom centrala Kalmar och de första kilometrarna till Ölandsbron. Vid första depån är det smart att stanna och dricka för det är 7 km till nästa. Sedan går det uppför, den enda egentliga uppförsbacken, upp till högbrodelen på Ölandsbron. Utsikten är vidunderlig, vinden fläktar behagligt, och det är häftigt att få uppleva att tillåtas springa på en i vanliga fall förbjuden plats för fotgängare. Nedanför oss ligger en räddningsbåt. Kanske förberedda för om någon inte skulle kunna stå emot en impuls att hoppa.

Efter högbrodelen är det en lång raksträcka på bron, den verkar sträcka sig i det oändliga innan vi når Ölandssidan och nästa depå. Det är många som har "att nå Öland" som mål, men i min startgrupp knatar vi på. Genom Färjestaden bärs vi av publiken som slutit upp i det fantastiska vädret. Ett depåstopp till och sedan är vi ute på landsbygden. Jag är rejält trött, men har vittring på en halvmara och vill inte slå av för mycket på farten. Jag försöker lura hjärnan genom olika sorters räknelekar och betar av kilometer för kilometer.

Till slut hör man helikoptern som hovrar över mållinjebilen komma bakifrån. Jag försöker hålla mitt tempo och öka något i förhoppning om att nå 21 km-skylten. Men bilen var för snabb, efter 20,48 km är loppet över för min del. Även om jag inte nådde årets mål, slog jag förra årets längd med 240 m!

Calle Halvarsson? Honom mötte jag på McDonalds efter loppet och passade på att byta några ord. Att jag är ett av hans fans behöver knappast tilläggas. Han hade fått fel nummerlapp först och fått byta. Tyvärr hade han inte skrivit namnet själv, annars hade det blivit inramning och uppsättning på vägg. Calle (nu är jag nästan Calle med honom) sprang 3 km kortare än jag. Yeay, jag slog en landslagsman!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.